imorgon

Finns inte ord för att beskriva känslan nu. Är så lycklig och taggad att jag snart tror att jag spricker i ett stort moln av glitter och fjärilar. Se senaste dagarna har jag sagt mina sista hejdån till vänner och släkt, kryssat de sista punkterna på min att-göra-lista och gått runt med ett så stort leende på mina läppar att jag varit trött i kinderna på kvällarna.

Om tre timmar lämnar jag alltså mitt hem och säger hejdå till Falun en sista gång. Flyget går kl nio imorgon bitti så just nu står det proppfulla väskor mitt i mitt tomma rum. Jag fick faktiskt plats med allt som stod på min packlista och även lite till. Känns jättebra att inte behöva lämna något viktigt hemma!

Helt overkligt att tänka att jag imorgon den här tiden flyger över Atlanten och att jag om några timmar landar i New York och ska byta flyg helt själv. Just nu är jag inte så väldigt nervös utan mest taggad och ser fram emot att träffa min värdfamilj och att det här äventyret som jag sett fram emot så otroligt länge ska börja. Jag försöker föreställa mig mig själv helt ensam på New Yorks flygplats, men det går inte. Det känns så otroligt overkligt och långt bort, men när jag inser att det verkligen är på riktigt så kommer nog nervositeten komma över mig.

Nästa blogginlägg kommer jag att befinna mig i USA och förhoppningsvis kommer jag då att berätta att min resa gått bra och att jag är hos min värdfamilj, helt galet att det är så nära. jag förstår ingenting.

"How lucky am I to have something that makes saying goodbye so hard" - Nalle Puh

Nu är det bara femton dagar kvar tills jag sätter mig på planet. Femton dagar kvar tills jag sagt hejdå till alla och mitt stora äventyr är påbörjat. Jag är både så otroligt taggad och lycklig, men nu när det kommit så nära känner jag också hur nervositeten börjar komma

Jag har nu börjat säga hejdå till vänner som jag inte kommer att hinna träffa mer innan jag åker. Det känns så overkligt på något sätt, att nästa gång man ses så är jag inte bara ett år äldre. Jag har då också upplevt så otroligt mycket och växt som människa. Jag kommer att ha provat nya saker, träffat nya människor upplevt och förstått en helt ny kultur.

En stor del av helgen har tillbringats åt att skriva packlista, köpa saker inför resan och packa. Hittills så ser det faktiskt ut som att allt kommer att gå ner i väskorna. Jag var väldigt försiktig när jag skrev packlistan så förhoppningsvis kan få med någon extrasak i slutet.

källa

Carmel High School

Under mitt år i USA ska jag gå på Carmel High School som är en skola på 750 elever. Jag kommer att gå senior year, alltså sista året och det innebär att jag kommer att få göra de där grejerna som annars bara finns i filmer och i mina drömmar. Prom och graduation.

Skolans färger verkar vara rött och grått och på bilder ser det sådär otroligt amerikanskt och filmlikt ut att man nästan kan föreställa sig hur alla ska ställa sig på borden och sjunga och dansa i matsalen, haha. Skolans maskot ser ni på bilden här nedan. Nej det är inte en nalle, det är en munk. Är fortfarande inte helt säker på hur jag känner för den här mystiska figur som dessutom bär namnet Padre, alltså pappa på spanska.

Skolan har en hel del olika sporter och de delas upp under de tre säsongerna höst, vinter och vår. Just nu lutar det mot att jag vill gå cross country på hösten och sedan får jag se hur jag känner, kanske simning till våren. Trots att jag har spenderat en alltför stor del av min tid på skolans hemsida så känner jag inte alls att jag vet vad som väntar mig och det är så spännande! Jag har redan valt kurser, men berättar nog mer om det när jag har börjat och riktigt vet vad allt innebär.

min placering

Tänkte berätta lite mer om var det är jag ska befinna mig nästa år. Jag har inte, som de flesta andra utbytesstudenter, fått placering och värdfamilj genom en organisation. Istället har jag gjort direktplacering hos en familj som jag redan känner.

Min blivande värdmamma pluggade i Sverige ett år för länge sedan och bodde då i samma studentkorridor som min mamma. De har hållit kontaktakten sedan dess och förra sommaren så träffade vi dem och det var så otroligt trevligt. Då började vi prata om det här med att jag skulle kunna vara utbytesstudent hos dem, och nu ett år senare sitter jag här med flygbiljetten i handen och fjärilar i magen.

Familjen består av värdföräldrarna och tre barn på 11, 16 och 21. De har även två hundar och en katt. Som om inte det här vore nog så bor de även på kusten i Kalifornien. Staden är rätt så liten, 15 000 invånare, och verkar supermysig. Det finns inte ord för hur lycklig jag är just nu. Allt känns så fint och perfekt att jag inte ens kan sitta stilla. Livet ♥

källa

välkomna

Hej! Jag som skriver i den här bloggen heter Lisa och är sjutton år. Den trettionde juli lämnar jag mitt hem i Dalarna och sätter mig själv på flyget till USA. Där ska jag spendera ett år som utbytesstudent och få chansen att uppleva helt nya saker, som att gå på amerikansk High School. Jag ska bo i Carmel, Kalifornien som ligger vid kusten två timmar söder om San Francisco och av många beskrivs som en "fin" och "mysig" stad. Vad detta nu betyder har jag fortfarande att ta reda på. Men just nu känns allt så tipptopp som det bara går.

Hoppas ni vill följa med mig under mitt år, för det kommer att bli grymt!