Enough mushy stuff. Let's do this!

Efter en alldeles för kort säsong är nu XC slut och jag har sprungit min sista tävling. Innan jag började var jag riktigt nervös att det skulle vara för jobbigt och att jag inte skulle vara tillräckligt bra. Och visst har det funnits träningar som varit otroligt jobbiga och svåra. Men åh vad det har varit värt det! Att gå med i XC-laget är fortfarande en av de bästa val jag gjort sedan jag kom hit.

I bussen på väg till sista tävlingen delade en av mina vänner ut lappar till alla tjejer i laget. Lappen kan ni läsa på bilden över (klicka på den ifall den inte är tillräckligt stor). Såna underbara människor som på kvällen sätter sig och skriver sånt här bara för att peppa laget och vara snäll. Ja, det finns fantastiska människor på mitt lag och vi har haft så himla mycket kul tillsammans! Bussresorna hem från våra tävlingar, lördagsträningarna i Garland, springturerna på stranden och bara det att få träffa dessa glada och trevliga människor varje dag efter sista lektionen.

lite braiga saker med XC:
- Har träffat massa underbara människor, de flesta av mina vänner är faktiskt från laget.
- Har varje torsdag fått åka gul skolbuss med bästa laget till olika städer där tävlingarna varit.
- Har fått springa på massa sjukt fina ställen.
- Har varit ute i solen mycket och blivit bruuuun (dock inte fötterna som fortfarande är kritvita).
- Har blivit mycket bättre, förbättrade min tid mellan första och sista tävlingen med tre min.

Så nu är det också slut på att varje kväll få lov att sitta med en påse med is på mitt smalben pg.a. den hemska benhinneinflammationen som jag ända från första veckan av träning haft. Sedan dess har den fått mig från att i tävlingar springa riktigt så hårt jag vet att jag hade kunnat, och flera gånger tvingat mig göra egna träningar då jag inte klarat av att springa på samma underlag som de andra. Efter att ha struntat i det under sista tävlingen går jag nu runt smått haltande och med ett stort hat till alla trappor och de hoppsasteg och skutt som jag i helgen omedvetet tagit. 

Vet inte riktigt vad jag nu ska göra varje dag efter skolan då andra sällan hittar på något med kompisar efter skolan. Den gigantiska mängden läxor och faktumet att de flesta som inte har någon sport jobbar gör att få hinner med vänner annat än på helgen. Funderar på att gå med i någon mer klubb, eller vara med på winter training inför simningen som jag i vår ska vara med på.

Juliana, Edie, Jenny, Erika, jag, Maddie, Madi, Aniela

Luicina and I