Jag sitter här nu. Jag klarade det. Jag bytte flyg i Newark själv. Jag gjorde det.

Skrev detta när jag var både utmattad och uttråkad på planet med bara några timmar kvar tills jag skulle träffa min värdfamilj.

"Jag sitter här nu. Jag klarade det. Jag bytte flyg i Newark själv. Jag gjorde det. Jag sitter just nu på flyget mellan New York och San Francisco. För ett dygn sedan kändes det helt omöjligt att föreställa mig på den platsen jag nu är.

Jag trodde inte att det fanns en chans att jag skulle kunna sova inatt, natten före mitt stora äventyr, men efter två dygn med väldigt få timmar av sömn och mycket stress och känslor så slocknade jag. Vaknade tidigt på morgonen för att äta min sista frukost i Sverige och sedan var det dags att bege mig till Arlanda där jag sa hejdå till min familj. Tårarna kom inte fören jag hade gått in genom säkerhetskontrollen då jag insåg att nu, nu är jag helt ensam och ska klara av det här äventyret. Det är nu det gäller.

Med de tankarna satte jag mig på planet, tårar i ögonen och ett stort leende på läpparna. Blev först lite besviken över min plats eftersom det var raden näst längst bak, där det brukar låta som mest. Men när jag hade hälsat på de som satt bredvid min insåg jag att det inte kunde ha blivit så mycket bättre. Av en slump så hamnade jag mellan två otroligt trevliga människor som var så lika mig på många sätt. På min ena sida satt en tjej som, precis som jag, hade satt sig på flyget för att vara utbytesstudent i Kalifornien. På min andra sida satt en kille som pluggade på college utanfrör New York och hade åkt dit för att plugga första gången när han var 16. Därför visste han precis vad vi gick igenom när vi (jag?) satt där och klappade händerna av ren lycka när vi lämnade Sverige och vårt livs hittills största äventyr var påbörjat.

 

De åtta och en halv timmarna på flyget flöt på rätt så snabbt. Prat, filmer, mer prat, musik, mat, tankar, mat. Sedan var vi där. Utanför flygplanets fönster såg vi manhattans skyskrapor komma närmre och när frihetsguddninnan visade sig kände jag verkligen att åh vad lycklig jag är. Pass- och säkerhetskontrollerna jag varit så nervös för gick helt okej. De som jobbar här pratar inte så som de gör i Sverige, de skriker. De såg så dödsseriösa och sura ut att man kände sig ivägen bara av att finnas till. Men när jag och Ida (den andra utbytesstudenten) hade tagit oss förbi allt och åkt shuttle till en annan terminal där våra nästa flyg skulle gå från så kände jag hur en liten tyngd inom mig förvandlades till lättnad. Jag hade lyckats. Jag hade klarat av det jag varit så nervös för. Vi stötte på en till utbytesstudent och tillsammans åt vi lunch innan vi sedan fick lov att säga hejdå och lycka till till varandra och gå till varsitt flyg som skulle ta oss till våra helt egna äventyr.

Även på det här planet så fick turen att hamna bredvid en trevlig människa. Först tvekade jag, men sen frågade jag mig själv varför jag skulle vara så himla svensk, och så hälsade jag på kvinnan bredvid mig som visade sig vara otroligt trevlig och pratglad. Eftersom planet var lite försenat så fick vi en hel del tid att prata redan innan flyget hade lämnat New York, hon blev väldigt intresserad när jag berättade att jag var från Sverige så har nu berättat en hel del om mitt liv där och hur jag nu ska ut och testa på ett helt nytt. Hoppas att folk är lika öppna och pratiga där jag ska bo, är så glad att jag började prata med henne.

 

Känner mig förvånansvärt lugn över hela situationen. Om några timmar träffar jag dem, ska åka bil hem till dem, se huset för första gången, mitt rum med heltäckningsmatta och ljusblåa väggar, sova. Kommer jag att kunna sova? Då är klockan närmare sex på morgonen för mig och efter den här resan kommer jag nog att vara utmattad. Men allt nytt. Ny säng, nya lukter och nya känslor snurrar nog runt i huvudet på mig. Får se hur det går. Just nu är jag så lycklig. Allt har gått så bra och jag har inte bara klarat mig, utan jag har även haft det trevligt och känner hur sjukt mycket mitt självförtroende har växt. Jag klarade av det här. Jag gjorde det."